På SFS-FUM regerar det som kallas kårpiskan. Det innebär att alla delegater från en kår ska rösta efter hur kåren i förhand har bestämt. Det anses vara ytterst fult att bryta från kårlinjen. Piskan talas det öppet om och den är allmänt accepterad.
Förekomsten av piskan är ett tecken på de demokratiska bristerna i systemet på SFS. Var och en borde självklart få välja hur man vill rösta. Problemet är att mycket av röstandet - allt, i princip - på FUM sker genom uppgörelser kårer emellan, och många av besluten är därmed uppgjorda i förhand. (Som Mats Wiklund ironiskt har påpekat är detta schackrande ett utmärkt sätt för blivande politiker att öva sig i det smutsiga spelet om röster.)
Man skulle kunna hävda att om kåren betalar en delegats vistelse på SFS så ska delegaten följa kårens åsikt. Problemet med det resonemanget är att delegaterna är valda av studenter vid det enskilda lärosätet för vad de har drivit i kårvalet och i kårfullmäktige. Kåren betalar således inte för att en åsikt ska föras fram, utan en mångfald av åsikter, representerade utifrån resultatet av demokratiska val.
Har man tilltro till demokratin ska kårpiskan alltså inte behövas. Att bryta mot kårpiskan kan ur spelteoretiskt perspektiv straffa sig, men man kan - så som halvera.nu konsekvent gör - låta bli att rösta i frågor där kårpiska råder, i synnerhet om piskan är av en annan åsikt en man själv; inte bara kan, utan bör.
2 kommentarer:
Är det inte så egentligen att kårpiska är frihet?
För övrigt har halverabrigaden här utelämnat en för brigaden generande händelse:
En av den röda kårens arvoderade gjorde entré i brigadens näste med halverabrigadens tvångsavgifter till kåren i sin money clip. En pokerturnering senare lämnade densamme brigaden, nynnandes Vår Röda Fana, med brigadens pengar i sina numera överfyllda fickor.
Ptja, den som ger sig in i pokern får pokern tåla. =)
Vilket är mer än man kan säga om kåren...
Skicka en kommentar